Vem ska ha ett lopphalsband?

Barnen. De är en oändlig källa till skratt och livsglädje. Som jag nämnde någonstans på bloggen är jag småbarnspappa. Och förutom barn (och fru) har vi/jag en katt också. En helsvart katt.

katt utan lopphalsband
Det sovande odjuret

Alla kattägare har en antingen innekatt eller utekatt bara vi har en … båda-och-katt. Vår apa till katt kan driva till och med en helgon till vansinne. Hon jamar som en galning när hon är inne för att hon vill ut, och sedan jamar framför fönstret (5 min senare) för att hon vill komma tillbaka in. Så mitt liv är lite av en dörrvakts liv: varsågod fru katt kom in, va’ trevligt fru katt att ni vill ut, förstås att jag är här för att öppna dörren/fönstret igen så att ni kan komma in. Ni förstår tanken.

Under vintern minskar tjafset för att till och med Trixie förstår att -30 är lite av en nej, nej. Så mitt i vintern kastar hon ett morrhår ut och om temperaturen inte är betydligt högre än i frysen då stannar hon gärna inne. Men från och med mars fram till oktober är det utelivet som lockar mest.

Utelivet kan komma med små oväntade och studsande överraskningar i form av loppor. Och vi fick vår egen loppa. Bara till oss. Vi upptäckte någon vacker morgon att vår lilla Meja hade insekts betmärken på benen. Myggor? För tidigt, vad tusen kunde det vara? Tills en vacker söndagsmorgon när vi hade vår mysstund och då såg jag på vårt finna lakan något svart, litet och ganska pigg. Lopppppaaaaaa!!! Tusen tack Trixie. Vi hade ett familjemöte –pga nödsituationen — och vi kom överens att nu är det dags att köpa ett lopphalsband. Den idéen fick Arvid ropa direkt: ”Hör du Meja du ska ha lopphalsband! Vad kul!”.

Kul eller ej, historien slutade att katten fick sitt halsband, lopporna behövde anpassa sig till att hoppa över halsbandet i fall att de inte dog av skräck på direkten och vi fick ett gott skratt den morgonen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *