Gallsten eller de levande dödas natt

Hej på er. Att leva med gallsten är lite knepigt för att man aldrig vet när det händer. Vad kan det hända frågar ni. Väl ”Gallstensanfallet”. Det kan vara veckor i rad med pizza, gräddtårta, pommes, vitlök, curry och allt är grönt. Sedan köper man en chipspåse och efter några chips börjar lidandet. Under anfallet känns det som om man är halvdöd eller rättare sagt levande död. Det var det som hände mig igår. Eller nästan. Jag fick några varningar de sista 2-3 dagarna men jag struntade blankt i dem.

Hela dagen igår hade löpt ganska bra fram till kvällen när Arvid blev sugen på pizza. Så jag tänkte glädja pojkspolingen och beställa pizza. Frun var ändå borta på Mejas träning och istället för att laga mat tänkte jag att det är bra om vi skulle lata oss och äta hämtmat. Jag kände direkt att något inte stod rätt till när jag var halvvägs i min pizza. Köttet smakade lite konstigt och magen började reagera. Det kändes mer som en revolution i magen som om inelvorna började protestera mot ”pizza-behandlingen” samtidigt som huvudet svarade med en akut migrän. Den enda tanken som jag hade var att orka fram till frun var hemma så att hon kunde stanna med barnen. Jag försökte att gömma allt obehag så att Arvid inte skulle märka att jag mådde apa.

Läkaren ”in action”. Gallsten akta dig

Jag överlevde fram till Mia kom hem med Meja och frun upptäckte direkt att något var fel. Jag var surare en vanligt och mitt ansiktsfärg skiftade glad mellan grönt och vitt. Det tog inte så lång till att peka ut boven. Men det var alldeles för sent. Min privata läkare började pumpa i mig alla möjliga piller men utan nån effekt alls. Som tur var hade vi hemma en spruta som hon gav mig.

Man kan inte bli injekterad hemma utan public som både skrattade och applåderade precis som på en hockeymatch. Barnen tyckte att det var för roligt att bara se tysta på det som hände. De babblade glatt om hur det syntes en liten spruta komma ut ur en hårig rumpa ?!?!?! Det gjorde för mycket ont i den stunden för att bry mig om såna petitesser. För närvarande hade jag ett galet odjur i magen som försökte slita bort allt som fanns där inne.

Men det gick inte som man tänkte sig. Sprutan förutom att borra ett hål i skinkan kom inte med någon nytta den heller. Inte alls faktiskt. Så kanske var det ändå den dagen när man behövde åka in och hälsa på sin favorit avdelning: kirurgi. Men vi hade ett till alternativ: stolpiller. Kanske dem. Ja: plural. Ärligt talat när man stoppar flera såna otäcka grejer, en efter den andra börjar man känna sig som en gammaldags mynttelefon. De där som man bara mattade med mynt varannan minut eller så. Jag var nästan rädd att gå för att det inte skulle höras som stolpillren knarrade och rörde på sig där back.

Till sist kom lite lugn och ro på vår gata

Efter några bra timmar, en bit in i natten kände jag att det börjar släppa taget och gallstensanfallet blev tillräckligt trött på mig för att lämna mig ifred och hitta ett annat offer. Det betyder inte att man sov bra, utan att man bara sov. Magen hade fortfarande olika anmärkningar och ville hålla mig uppdaterat med den senaste utvecklingen. Fast att jag skulle helst ha struntat i det.

Som slutsats: jag började bra idag (försöker jag ljuga mig själv) med några extra-hål i rumpan, avdomnat på grund av alla smärtstillande, hungrig men med matförbud för dagen. Och jag hoppas att det är bara idag när man ska leva på luft och vatten annars finns det en stor risk att börja gå ner i vikt. Och det är farligt. Jag trivs bäst när jag är i form, i min runda form menade jag. A, för att inte glömma. Min galla är till salu. Ni kan få den men det är på egen risk. Jag tar inte den tillbaka :). Usch!

Gallsten och sprutor
Något åt det hållet upplevde jag gårdagen…..

Photo by Diana Polekhina on Unsplash

7 kommentarer

  • Haha – tänk att ett gallstensanfall kan bli underhållning.

    Hoppas att du får mat idag, utan problem.

    // Bert

    • Ygg

      Hej Bert!
      Vissa dagar måste man nöja sig med det som finns till hands. Jag tycker att livet är för kort för att tas på allvar och att man förtjänar ett gott skratt. Visst, natten till idag gjorde det ont men idag är en annan dag och man kan le åt det som hände.

      //Dori

  • Maria Fabriani

    Jag misstänker att jag har börjat få lite problem med gala. Är inte nöjd! Här aldrig mått så här dåligt som du beskriver men nära… Blir rädd när jag läser din text!

    • Ygg

      Det borde du inte bli. Det är obehaglig men man kan vara försiktigt och det går ganska bra. Jag har inte brytt mig så mycket om min galla på sistone och det var förväntad. Jag ska ta mig i kragen och börja igen tänka på konsekvenserna. Pizzadiet är inte precis det som galla behöver. Särskild som middag……
      När det gäller din galla försök få en remis till ultraljud. Om du är ”stenhård” syns det på ultraljudet.

  • Hej
    Förstår exakt hur du känner dig.
    Been there, Done that!
    Jag hängde över köksbänken och funderade om jag skulle skriva testamente, för det känns som om man är på väg att dö. Men det bara känns så, efter ett tag börjar man inse att döden skulle vara barmhärtig men att den kommer inte att inträffa just den här dagen.

    Hoppas att du slipper besvären framöver!

    • Ygg

      Haha…precis. Känslan att döden skulle vara ett mycket bättre alternativ än smärtan är allt som man kunde tänka på just då. Jag hoppas också på att jag slipper framtida besvär men det kommer att hända efter jag samlar ihop lite mod för att boka en ”dejt” med kirurgen.

      • Jag hade en date med kirurgen gör snart 7 år sedan. Har varit fri från besvär sedan dess… förutom ett anfall för en månad sedan som jag trodde var en hjärtinfarkt ”jag har ju ingen gallblåsa och har inga sådana problem” å då måste det ju vara en infarkt Ha ha gallgångsspasm finns det visst något som heter…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *