Hur svårt är det att byta blöjan på ett barn

Att vara förälder — rocket science eller färdighet. De är bara barn

Om man tittar på mänsklighetens historia kan man få för sig att i princip vem som helst kan bli förälder. Jag ska inte gå in i detaljerna om själva processen. Den kan ni klura ut själva. I värsta fall googla. Men fram till den här ålder borde ni ha hittat lösningen på problemet. Jag ska prata om det som krävs efter den skrikande apan kommer till världen. Då börjar saker och ting bli lite mera komplicerade. Till exempel kräver de flesta barn mat. Åtminstone de modeller som har tillverkats efter 2000. Det fick vi, förresten, veta den hårda vägen.

När det var vår tur att bli föräldrar (med vårt första barn) var det ingen som sade till oss att barnet behöver mat. I BB-tanternas huvud var det en självklarhet. I våra huvuden, som har en läkarexamen, var det inte det. Efter en hel natt med skrik och plåga, där vi hade försökt allt som vi kunde komma på för att få den lilla söta djävulen vara tyst åkte vi tillbaka till BB för att anmäla barnet som trasigt. Vi sade att vi beställde ett fungerande barn men det barnet som vi fick var fel. Så de få ta det tillbaka och klara sig själva med.I vårt huvud hade man någon slags garanti på produkten. Nähä du, sa en tant som förmodligen var Hitlers faster. Det är ert barn, ert ansvar. Men innan ni skickar det på besiktning kan det vara värt att prova med lite mat. Ni gav honom mat eller hur? Våra ansikten sade allt. Så, med svansen mellan benen tog vi den lilla rackaren hem och försökte göra vårt bästa från den situationen.

Några timmar senare var vi 100% övertygade att vårt nyfödda barn hade redan passerat bäst förre datumet. Åtminstone baserat på stanken. Men vid en närmare titt upptäckte vi att barnet flöt i ett brunt hav. Tja, han sket ner sig på ren svenska.

Elementary dear Watson. Att byta ett barns blöja

Det tyckte vi att vi kan klara själva. Eller rättare sagt jag tyckte det. Med lite hjälp från frun som skrek från toan (där hon befann sig när jag meddelade panikslagen att vår lilla ängel ligger i en skitig situation) att barnet är också mitt inte bara hennes fick jag lite fart i mig själv . Det visste jag väl att barnet var också mitt –jag var närvarande vid tillverkningen– , men jag räknade inte att mina insatser skulle förlängas efter de där 2-3 minuterna som alla pratar om. I mitt patriarkala huvudet spelades en film från 1800 talet med mammor som springer vid första ghhhrrr från barnet, där papporna läser tidningar med en cigarr i mungiporna och ett whiskyglas i handen. Pappor som filosoferar, jagar, spelar schack och pratar om politik och mammor som tar hand om huset. (Örfil, spola framåt till 2012). Där satt jag med det lilla satte som simmade i ett hav av egna insatser, en fru med trosorna nere som läste på toa och en svärmor som med djävulens blick i ögonen sade sött till mig att hon gör allt EFTER jag visar henne hur. OK dear Watson, situationen har skitit ner sig bokstavligen.

Time for action

Nyfödd barn
Tackar till Pixabay för möjligheten att använda bilden

Väl, när man ser den lilla varelsen med sina stora ögon kan man inte bli störd oavsett hur den luktar. Och jag kan lova er att i vissa fall den luktar värre än en skunk. För övrigt bilden till vänster är inte mitt barn. Som en äkta pappa kan jag inte hitta några bilder alls från den perioden i livet. Det är frun som administrerar bilderna och om jag väntar på henne får jag se bilderna men inte publicera texten. Jag hoppas att ni uppskattar min uppoffring :).

Så tillbaka till skunken. Efter en snabb googling (jag hade iPad-en till vänster om skötbordet –Tackar Apple för att ni stödjer föräldrar i nöd) har jag fått fram en video om hur man byter den stinkande DET. Inte med en annan utan själva blöjan. Tyvärr tog jag den korta versionen av tutorialen. Jag hoppade över en liten detalj. Barnen hanteras precis som ett vapen. På samma sätt som man undviker att stå framför ett vapen och antar att det är laddat likadant med barnen. Man står ALDRIG framför ett naket barn. Särskild kille. Risken att de är laddade är väldigt stort.

Ladda, sikta, eld

Så, enligt anvisningarna från YouTube ställer man barnet på ryggen, håller det fastnaglat vid bordet för att inte sprattla för mycket. Tryck bara inte så mycket att det blir blått. Vid färgskiftningar lyft lite handen. Man öppnar blöjan och tar barnet ut ur skiten. Ställ barnet på en annan ren plats och försök hålla det fortfarande på bordet i den mån det är möjligt. Misslyckas ni med det, ingen fara. Ni hittar barnet lätt genom att kolla vart leder spåret (av skit). Annars känn efter lukten. De brukar finnas på den platsen som luktar värst! (har jag hört från en vän). Packa ner blöjan i en plastpåse och kasta den så långt bort ni bara kan. Men som jag sa, glöm inte att ta ut barnet ur blöjan innan ni kastar den.

Och där har ni nu, en liten söt varelse som ler med hela sitt ansiktet och gör alla möjliga konster för att ni skulle luta er framåt över henne och ge henne lite närhet och kärlek. Låt er INTE luras!!! Den väntar bara på den okunnige för att jävlas lite. Det är tusentals och åter tusentals föräldrar som gick på denna trick under årens lopp. Och jag var en av dem. Vad tycker ni att det kommer hända? Jag kan berätta om det. Stunden när jag lutade mig framåt för att ge min avkomma en puss kände jag något varmt och blött på min pyjamas. Den hade jag på mig för att det var en present från svärmor och tänkte att för en gång i livet kan man ha pyjamas på sig. Som en parantes fråga mig inte hur jag brukar sova. Använd er fantasy. Min lilla Arvid skrattade med hela kroppen medan han pissade på mig. Istället för att ta det som en varning fortsatte jag bara le och närma mig ännu mer. Med en brak släppte min lilla apunge en fis med efterföljande rumpinnehåll. Förutom att mina pyjamas blev helt förstörda hälften hamnade på gardinerna och det som missade gardinerna färgade våra fönster. Med andra ord var vi i skit allihopa. Jag började svära, barnet började tokskratta, tydligen är det jätteroligt att skita på en gubbe. (*Notis till mig själv — jag måste prova det nån gång) Svärmor försvann lika snabbt som genom spöktransferens (läs Harry Potter för detaljer). Så det var bara jag och honom … och sörjan runt omkring oss. Men oturen kommer aldrig ensam. I samma stund kom i rummet: Mammosaurus. Hon hade blivit klart på toan och kom för att se vad det var för rabalder. Vad kunde det vara förutom skitiga gardiner, skitig mata, ett brunt barn (som badade bokstavligen i skit och tyckte att det var jätteroligt), en pappa nära ett nervsammanbrott. Den enda som förblev glad var Arvid. Men för min del har jag behandlat honom under sin blöjtid som en laddad bössa som kan smälla ner som helst.

Blöja, barn, mm är det för alla eller icke

Den stunden har jag förstått att det här med föräldraskapet är en konst och vetenskap samtidigt. Oavsett utbildning måste man läsa lite. Tycker ni inte det? Läs första paragrafen där 2 utexaminerade läkare glömde mata sitt eget barn. Stressen gör underverk med ens hjärna.

Konst? Ja, man ska gå på känsla lite och vara förbered för att vad som helst kan hända när det gäller småttingar. De kan få för sig många intressanta idéer. Men det är inget som man inte kan hantera med kärlek, kunskap och tålamod. Nu när jag tittar tillbaka i tiden skulle jag verkligen ha önskat mig att läsa lite mera och vara mer förberedd för föräldralivet. Det är det svåraste och den underbaraste som kan hända till en människa. Att bli förälder. Om man inte tycker det ta en titt på denna bilder bara 🙂

https://pixabay.com/images/search/toddler/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *